I smakresornas gränsland

I smakresornas gränsland

Under sommaren reser semesterfirare nu gärna runt i hemlandet. Även under undantagstider, nu för andra året, betonas alltid två saker inom grundläggande turism: boende och mat. När det gäller det senare framträder först ett grundläggande behov när man rör sig utanför vardagens vanliga förhållanden: maten ska vara välsmakande, tillräcklig och prisvärd. Detta ger en bra start och ofta mer därtill.                      

Det andra behovet förutsätter det första men är redan mer mångfacetterat. Vad är matens speciella värde, som skapas av kulturella faktorer? Finns det något traditionellt och genuint som man inte kan hitta varje dag, och framför allt inte överallt, som en fryst pizza i mataffären? Och matens lokalitetsgrad? Och förädlingsvärdet – finns det någon ny insikt som är garanterat unik?

Även i Södra Karelen skulle det finnas tillräckligt med mattraditioner, men vid en lite noggrannare granskning visar det sig snart att åtminstone lagret av så kallade traditionella rätter som erbjuds resenärer är ganska tunt. Särä, vedyt, atomit, rinkeli, piirakat och rieska. Sedan måste man tänka lite på fortsättningen av listan. Alternativ som utgångspunkter för traditionell mat- och närproducerad mat-turism skulle visserligen finnas även i den norra delen av landskapet, men en viss höjning av profilen borde nog göras här först av allt.               

Från Ruokolahti kunde man förr hitta säräsmörgåsar i en avlägsnare bybar, men inte längre. Från Rautjärvis vägkrogar kommer inga alternativ baserade på traditionen i minnet, men från Laikon kankaalta fick man en gång i tiden en välsmakande och bastant paahtopaistipatogin som matsäck. Nu ekar dess tidigare kaféer och matställen tomma bredvid de övergivna bensinpumparna år efter år.                 

I Parikkala har en lokal matbutik med sina produkter etablerats intill riksväg sex, men vid Statyparkens rastplats intill väcker det för andra sommaren i rad förvåning att Savos och kanske även Finlands mest kända kalakukko-försäljare har expanderat. Kalakukko torde importeras även från Norra Karelen.                                         

Varför inte, bra initiativ och mat. Men när vi även här befinner oss i gamla

Nyckelord